En artikel om Luther och luthersk identitet från Spånga församlingsblad 2003 
av Peter Strömmer. 

Luthersk identitet
På resa ute i världen är det spännande att möta andra människor. Man träffas och pratar om olika beröringspunkter och kanske om livet i stort. Så kan man ibland komma att prata om sin religiösa tillhörighet och träffa människor från olika delar av kyrkan. Och när svensken ska beskriva sin kyrkotillhörighet så brukar det bli svårt. Vad är det för kyrka som vi tillhör egentligen? Fram till år 2000 hade vi ett statskyrkosystem som var så självklart för många att man rätt och slätt sa att man tillhörde "kyrkan". Men det säger inte så mycket för folk från andra kyrkogrenar; katolska, olika ortodoxa kyrkor eller varianter av lutherska kyrkor. Och att enbart hänvisa till någon "Swedish church" säger inte heller det så mycket. Vad är vi då?

I Kyrkoordningen för Svenska kyrkan står det: Svenska kyrkan tillhör den evangelisk-lutherska traditionen med den augsburgska bekännelsen från 1530 som förenande bekännelsedokument. Bekännelseskrifterna från reformationstiden är vägledande vittnesbörd om hur tron utlades som svar på tidens frågeställningar. (1 kap inledning)

Sedan kyrkan och staten gick skilda vägar diskuteras Svenska kyrkans identitet. Begreppet "folkkyrka" håller på att redas ut och ordet "evangelisk-luthersk" används allt mer. Vad kommer det egentligen ifrån?

Om man slår på ordet identitet i Svenska akademiens ordlista står det fullkomlig överensstämmelse; styrka sin i. att man är den man utger sig för. Det kommer av det latinska idem och handlar om det- eller den-samma, samma sak, samma slag. Identitet kan alltså handla om samhörighet. Och under ordet lutherdom, skriver Per Erik Persson i Nationalencyklopedin: …sammanfattande benämning på de kyrkor och det fromhetsliv som utgår från Martin Luther och den lutherska reformationen…Benämningen luthersk var ursprungligen ett av motståndarna lanserat smädeord. Den lutherska reformationens företrädare föredrog att kalla sig "evangeliska", men när denna benämning efter hand kom att bli synonym med "protestantisk" började man markera sin egenart med dubbeltermen evangelisk-luthersk, ofta använd i en kyrkas officiella benämning…Av världens (1993) drygt 58 miljoner lutheraner (av vilka mer än 55 miljoner är anslutna till Lutherska Världsförbundet) återfinns 38 miljoner i Europa och drygt 8 miljoner i Nordamerika. Svenska kyrkan är med sina 7,6 miljoner den i fråga om medlemsantal största lutherska kyrkan.

Svenska kyrkans historia går alltså tillbaka till Martin Luther och reformationen.

Martin Luther
Martin Luther (1483-1546) levde under en orolig tid i ett Europa som såg många stridigheter och som drabbades av pesten. Det var en tid med många förändringar politiskt och religiöst. Den frambrytande humanismen påverkade också utbildningsväsendet. Martin Luther kom egentligen från en släkt av bönder men hans far slog sig på bergsbruk och blev framgångsrik i detta. Lille Martin sattes i latinskolor som skulle förbereda universitetsstudier. När Luther skrev in sig på universitet i Erfurt fick han först läsa den gemensamma utbildningen för att sedan välja mellan juridik, medicin eller teologi. Valet var självklart för hans fader, Martin Luther började att läsa juridik! Men efter att närapå träffats av blixten en kväll ropade Martin Luther: Hjälp mig heliga S:ta Anna, jag vill bli munk! Han lämnade tillbaka sin lagbok till bokhandlaren och trädde in i Augustinerklostret bl a för att få studera teologi. Där blev Luther väl bekant med sin bibel. Men han hade svårt att hitta en personlig relation till Gud och tyckte att han inte "dög" som människa. Martin Luther prästvigdes och skickades till staden Wittenberg för att undervisa vid universitetet där. Hans ämne var Bibeln. Under sina forskningar kom han fram till ett ställe i Bibeln som kom att förändra hans syn på Bibeln, ja t o m på hela livet. Luther berättar: Efter detta kände jag mig vara född på nytt och att ha vandrat genom öppna dörrar in i paradiset. Hela Skriften fick en ny mening…

Det var i Romarbrevet 1:17 som Luther läste att det inte krävdes några speciella gärningar eller sätt för att "duga" inför Gud. Människa blev "rättfärdig" endast genom sin tro. Slagordet för reformationen kom att bli Sola fide (latin för "tron allena"). Det här kom att bli vändpunkten för Martin Luther och starten på en ny bibelsyn och människosyn. Gud är den som finns till för alla människor, det enda som krävs är att tro på Gud. I den personliga relationen till Gud finns en frihet för varje kristen och det är i Bibeln som människan kan lära sig mer om Guds mening med saker och ting och om hur det är att leva som människa. Med utgångspunkt från detta bibelställe kom Martin Luther att ifrågasätta kyrkans ordningar och påvens auktoritet. Det gav nya tolkningar och startade en revolution av nytänkande både inom kyrkan och i universitetsvärlden. Till slut blev Luther bannlyst av kyrkan och fredlös i Tyskland. Luthers reformation, att återföra kyrkan till sitt ursprung, ledde slutligen till en splittring. De evangeliska, som Luther och hans vänner kom att kallas, gick en annan väg än de som kallade sig katolska. Denna delning av kyrkan spred sig genom Europa och upp till Sverige där Olaus och Laurentius Petri, som båda studerat i Wittenberg, medverkade till reformationen av kyrkan i Sverige. Detta passade också Gustav Vasas syften och den svenska statskyrkan infördes. Den blev evangelisk-luthersk.

Varför ska man ägna sig åt Luther?
Det är en fråga som jag ofta stöter på. Det är ju ändå snart 500 år sedan som Luther verkade och kyrkan har ju utvecklats sedan dess. Kanske att det är värt att studera Martin Luther och hans tankar för att hitta grunderna i sin lutherska identitet. Mycket av det som vi gör och tänker inom Svenska kyrkan går tillbaka till det som Luther och de övriga reformatorerna brottades med på sin tid. Men det har inte alltid varit så populärt att prata om Luther i det svenska kyrkolivet. En prästkollega fick rådet av sin kyrkoherde att "låta Luther vara". Och när Per Ragnar skrev sin bok Luther –död eller levande tänkte han, en gång för alla, "avliva" Luther. Luther hade gjort sitt, det var dags för kyrkan att skaka av sig det reformatoriska arvet. Men ju mer Ragnar läste desto mer fascinerad blev han av Luther. Nu åker han runt och föreläser om Luther och talar om att vi i kyrkan måste ta Luther mer på allvar för att kunna överleva.

Det har länge funnits en bild av Luther och det lutherska som något tungt och trist. Vi har uttryck om att vi har "Luther i oss" eller "Luther på axeln" när det gäller att uppfylla sina arbetsplikter istället för att roa sig och festa. Ibland hänvisas det resonemanget till det gamla katekespluggandet och kanske också för att det lutherska arvet mest bevarats av stränga fromhetstraditioner i vårt land. Tidigare professorn i tyska, Birgit Stolt, skriver bl a om detta i sin bok Martin Luther, människohjärtat och Bibeln. Hon har studerat de bordssamtal som pågick i det lutherska hemmet mellan Luther och hans gäster. Det kunde vara kollegor, studenter och andra som fanns vid middagsbordet. En del av dessa tecknade ned det som sades och redan nedtecknarna "rättade till" Luthers tal så att det skulle bli "värdigare". Så här kunde Luther säga: När du frestas av depression eller förtvivlan eller någon annan samvetsplåga, då skall du äta, dricka, söka sällskap. Om du kan glädja dig med tankar på flickor, skall du göra det. Denna text bearbetas av nedtecknaren Aurifaber till: Om någon plågas av sorgsenhet, förtvivlan eller annan bedrövelse och har en mask i sitt samvete, så skall han äta och dricka och söka sällskap och samtal med gudfruktiga och kristliga människor. Då skall det bli bättre med honom. 

För mig har studierna om Luther och det lutherska i vår kyrka varit en fråga om att hitta mina kyrkliga "rötter". Att, självklart, ta reda på vad det är som utmärker den kyrkotradition där jag har blivit präst. Jag har upptäckt att det finns många olika uppfattningar om det lutherska, även inom vår kyrkotradition. Och, som alltid, finns det olika tolkningar om betydelsen av detta.

Luther ville själv inte grunda någon ny kyrkotradition. Han ville absolut inte att det skulle bli någon kyrkobildning med hans namn. Vad är Luther? kunde han säga, när det är Kristus som det handlar om.

Reformationen handlar egentligen om att återgå till ett ursprung. Luther och de andra reformatorerna såg hur kyrkan höll på att förfalla. Man tänkte sig en återgång till kyrkofädernas uttryck för tron. Men allt eftersom Luther kritiserade de rådande ordningarna i påvekyrkan blev en brytning ofrånkomlig. Luthers kritik av kyrkan med dess avlatshandel, helgonkult, maktmissbruk mm ledde till slut att de evangeliska bildade egna kyrkor med en egen teologisk grund och egna uttryck för tron.

Hur lutherska är vi egentligen, är det inte bara gammal kyrkohistoria?
Det finns många som ifrågasätter vår lutherska tradition. En del önskar en återgång till den katolska traditionen, andra menar att vi har mer av Luthers medhjälpares Melanchtons teologi än Luthers. Ytterligare andra menar att Luthers teologiska tankar inte riktigt får plats i vår kyrka. Jag tycker att vi är mer lutherska än vi tror.

Det är klart att det inte är så tidsenligt att, som Luther, prata om påven som "antikrist" idag, eller om maktens överhöghet och annat som finns med i det lutherska arvet. Men det finns saker som vi tar för givet, saker som inte hade utvecklat sig till vad de är om inte reformationen hade satt fart på det. Det handlar om den personliga tron, bibelsyn, sakramentssyn, människosyn, kyrkosyn mm.

Bibelsyn
Egentligen utgår allt som Luther säger och påstår från Bibeln. Det är den bibliska anknytningen som är typiskt luthersk. Det är också i Bibeln som Luther gör sin reformatoriska upptäckt: att människan inte behöver prestera något i sin tro på Gud. Att Guds rättfärdighet kommer till oss genom "tron allena" (Rom 1:17).

Därför betonar vi starkt bibelstudiet. Att få läsa själv, på sitt eget språk –det drev Luther och reformatorerna. "Sanningen" finns inom Bibelns pärmar. Det som är svårt att förstå i Bibeln, det uppenbarar sig på ett annat ställe i Bibeln. Om man tycker att ett ställe i Bibeln är svårt så får man tillämpa "det lutherska hatt-tricket". Luther menade att man inte skulle stanna upp i läsandet. Om han kom till ett svårt bibelställe så lyfte han bara ödmjukt på hatten och gick vidare. Det går alltid att komma tillbaka till det stället senare, förmodligen med mer kunskap. Enligt tidens anda, med den framväxande humanismen, gick man "tillbaka till källorna", Ad fontes, och studerade Bibeln på originalspråken, hebreiska och grekiska, istället för de latinska översättningarna. Sedan översatte man till en alldaglig tyska, så att hela folket skulle kunna förstå och höra "Guds röst" på sitt eget språk.

Tron på Gud väcks av den helige Ande genom att läsa bibelordet och genom att höra på predikan, som är en förlängning av Bibelns ord till alla människor.

När Luther hölls undangömd på slottet Wartburg 1521-22 under täckmanteln "Junker Jörg" var han oerhört produktiv. Bl a översatte han Nya testamentet till tyska på endast tio veckor! Gamla testamentet var inte färdigt förrän efter åtta år. Luthers första helbibel kom 1534. Egentligen blev Luther aldrig "färdig" med sin bibelöversättning. Han och hans kollegor fortsatte livet ut att lösa olika översättningsproblem. De arbetade själva som en slags "bibelkommission" med att tolka och fylla begreppen i Bibeln med innebörd. Vissa delar gick fort och bra, andra tillfällen kunde de sitta flera veckor med bara ett litet hebreiskt ord.

När det gällde det praktiska så rådfrågade de sakkunskapen; slaktare, myntpräglare m fl för att hitta rätt uttryck vid översättningen. Luther var professor i bibelvetenskap vid universitetet i Wittenberg och undervisade alltjämt om Bibeln. Det viktiga för Luther var att bibelböckerna handlade om Jesus. De skulle "driva" Kristus. Det var det som var evangeliet för Luther. Därför kunde han tala om Psaltaren som "det klaraste evangelium", eftersom han tyckte att där fanns texter som handlade om att Jesus skulle komma.

Luther ville att språket i Bibeln skulle vara det vardagliga folkspråket. I sitt Öppet brev om översättning skriver han: Man får inte fråga bokstäverna i latinet hur man ska tala tyska, som de där åsnorna(påvekyrkan) gör, utan man ska fråga mor i huset, barnen på gatan, gemene man på marknadstorget och skåda dem i munnen när man talar och sen översätta därefter. Då förstår de, och då märker de att man talar tyska med dem.

Luthers bibelöversättning blev stilbildande för hela det tyska språket! Den lutherska bibelöversättningen satte också spår i vår svenska "Gustav Vasa-bibel" från 1541.

Bibeln är viktig i Svenska kyrkan, särskilt evangelierna i Nya testamentet, därför att vi är ett evangeliskt –lutherskt trossamfund. Evangelium betyder "glatt budskap". Det glada budskapet om Jesus Kristus!

Sakrament
Luther räknade med två sakrament (helig handling) istället för katolska kyrkans sju. Dopet och nattvarden. Ibland vill man också räkna in bikten. Två kriterier gäller för sakramenten; Det ska stå om det i Bibeln, Jesus ska ha instiftat det. Det ska finnas ett synligt tecken; dop/vattnet, nattvard/brödet och vinet. Bikten däremot saknar ett synligt tecken.

I sakramenten är det Gud som verkar med oss människor.

Människosyn
Luther hade svårt för någon religiös "elit". Kyrkans funktionärer stod inte högre än andra. Han var emot klosterväsendet för att det fjärmade människor från verkligheten i Guds skapelse. Därför uppmanade han munkar och nunnor att gå ut i världen. Luther var ju själv munk i den stränga Augustinereremitorden från början och han gifte sig senare med den förrymda nunnan Katharina von Bora. Luthers liv förändrades och han skrev:
Det är en hel del man måste vänja sig vid under det första året av ett äktenskap. Man vaknar på morgonen och finner ett par hårflätor på kudden; de har inte funnits där tidigare.

Tillsammans fick Luther och hans "Käthe" sex barn varav fyra överlevde. Hon var "husets härskarinna" och höll i det stora hushållet. Luther kallade henne, kärleksfullt, för "Herr Käthe". Deras hem var stilbildande för de evangeliska prästhemmen.

Luther pratade om kallelsen i Guds skapelse även i det vardagliga. Var och en är kallad att verka i det som man gör. Det är Guds ordning att vissa är predikanter, smeder, husfruar etc. Det är en god "gudstjänst" att verka i det vardagliga. Luther: Med gott samvete skall vi förbli i vårt kall och veta, att genom sådana gärningar uträttas mer än om man hade stiftat en massa kloster och ordnar. Och detta även om det gäller de enklaste hushållsgöromålen.

Här har de lutherska tankarna anklagats för passivitet och att ha uppmanat människor att stanna kvar i sin utveckling och därmed förtryckas. Man får komma ihåg att Luther levde i sin tid. Han var en renässansmänniska, även om han många gånger resonerar modernt. Detta var innan upplysningen och förnuftet lyftes upp över tron. Luther ville dock att det skulle inrättas skolor för alla barn och att även flickorna skulle gå där. I städerna skulle "fattigkassor" inrättas så att man kunde dela ut till de som behövde hjälp. En diakonal tanke.

I tron på Gud upplever människan Guds rättfärdighet. I och med detta vill hon göra goda gärningar för andra människor. Men Luther kunde också säga:
Världen är som en full bonde; hjälper man upp honom på den ena sidan om hästen, så dimper han ned på den andra…

Kyrkan
Kyrkan finns där Gudsfolket samlas för att be, sjunga och lyssna till det predikade Ordet.

Den lutherska traditionen sägs ibland vara en kyrka för de med stora öron. Ibland talas det om att vi predikar sönder både människor och budskap. Men det är en omistlig del av vår kyrkotradition. Luther ville att Ordet skulle vara "i svang". Bibelns ord ska bli levande och predikan är det sätt som vi för ut Bibelns ord på. Men det är klart, det kanske kunde bli lite för mycket ibland även på Luthers tid. Luther säger: Där man äger Guds ord, där vill man inte veta av det. Och där man inte har det, där skulle man hjärtligen vilja äga det. Har man en kyrka strax utanför porten där man förkunnar Guds ord, så går man under predikan ut på torget på en promenad eller släntrar utefter dikena. Men har man ett par mil att gå, så vill man gärna, som det står i Psalm 42:5, gå med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse. Dock: Kyrkan kan inte bestå om man inte oupphörligt övar och driver Guds ord. Och kyrkan har alltid haft sina sakrament eller nådemedel och ceremonier.

Andra lutherska värderingar
Ämbetssynen –Det allmänna prästadömet inom den lutherska kyrkan betyder att alla döpta människor är kallade att vara "präster", att förmedla det glada budskapet om Jesus Kristus. Men några utses att särkilt förvalta Ordet och sakramenten. Det är dessa som blir präster och de ska ha en ordentlig utbildning. Det ger en mer funktionell syn på prästerna som på intet sätt är "heligare" än andra människor. Det finns också en kallelse i vardagen. Den betyder att var och en av oss har fått olika uppgifter i livet att förvalta och att denna tjänst åt nästan också är en "gudstjänst". 

Gudstjänster –Hela gudstjänsten ska ske på folkspråken. De latinska originaltexterna ändras och översätts till det språk som hela folket kan förstå.

Psalmsången –Luther tog populära visor och omvandlade dem till bibelsånger, han och hans kamrater fick göra sånger av bibeltexter.

Personlig tro –Till slut handlar det om ett nära förhållande till Gud. Genom att tro på Gud kan jag uppleva Guds närhet och omsorg. Den kräver inga särskilda gärningar eller åthävor. Det handlar också mycket om tillit, att våga lita på att Gud vill mig väl. Genom min tro har jag sedan möjlighet att ställa upp för mina medmänniskor och sprida den glädje och trygghet som jag kan uppleva till andra.

Mitt eget sökande efter en luthersk identitet har pågått sedan jag hörde mitt första Sola fide (tron allena) här i Spånga församling för snart 20 år sedan, och det fortsätter alltjämt.

Jag har lärt mig att förstå vad en del av det vi gör i vår kyrka kommer ifrån, men också att mycket av det som vi gör inom kyrkan idag kommer av andra traditioner. Men det är ju genom att bli säkrare på sin egen tradition som man törs vara fri i den och törs gå i dialog med andra.

Peter Strömmer, präst.


En artikel om Luther och demokrati från Solna församlingsblad 2009 av Peter Strömmer.

Den demokratiske Luther
Martin Luther levde på 1500-talet i Tyskland och han reformerade kyrkan i den riktning Svenska kyrkan fortfarande siktar åt. Idag finns det ett stort, förnyat intresse för Luther och hans person.

Demokrati är kanske inte det första man kopplar ihop Luther med, särskilt inte som han ställde sig på maktens sida vid de stora bondeupproren i Tyskland. Men Luther agerade aldrig politiskt. Hans uppdrag var teologiskt, även om det fick politiska konsekvenser.

Tidigt skrev Luther i "Om en kristen människas frihet": En kristen människa är den friaste herre över allting och ingen underdånig. Och: En kristen människa är alltings mest tjänstvillige tjänare och alla underdånig. Det betyder att vi alla är lika inför Gud och får del av Guds kärlek och nåd endast genom att tro. Det krävs egentligen inget annat. Tack vare denna generositet vill vi dela med oss av kärleken till våra medmänniskor, hjälpa varandra och vara varandras "tjänare".

Luthers fiende var den dåtida katolska kyrkan som han ansåg vara maktfullkomlig med världsliga intressen, ja den stod t o m i vägen för den enskildes tro och Gudskontakt. I "Brev till tyska adeln" skrev han att kyrkan rest murar runt sig, bl a genom att endast påven kunde tolka Bibelns ord. Det blev därför viktigast för Luther att Bibeln översattes till folkspråket så att var och en själv kunde få ta del av Guds ord. Han översatte själv Nya testamentet till tyska på bara 10 veckor under sin vistelse på borgen Wartburg! När det gäller språket i Bibeln ska man …fråga mor i huset, barnen på gatan, gemene man på marknadstorget… Detta blev grunden för reformationen. Därför skrev Luther också till furstarna och tryckte på att det var viktigt med undervisning, både för pojkar och för flickor!

Luther rasade också mot att kyrkan undanhöll lekmännen vinet vid nattvardsutdelandet. Endast prästerna fick del av detta och Luther menade att det var fel. Brödet och vinet skulle delas ut till alla, så hade Kristus själv gjort vid den första nattvarden och så skall vi också göra i hans efterföljd. Av kyrkans sju sakrament (heliga handlingar) behöll Luther endast två: dopet och nattvarden. Särskilt prästvigningen ville han avdramatisera. För Luther var kyrkan det folk som samlades i bön och lovsång i Jesus namn. Där var alla döpta "präster" och skyldiga att sprida evangeliet om Jesus Kristus. Men för ordningens skull utsågs präster av församlingen. De skulle ansvara för Ordets predikan och sakramentens utdelande, i övrigt var det inget särskilt med att vara präst. Dessa tankar öppnade för lekmännens inflytande i kyrkan. Reformationen blev en proteströrelse mot den dåtida kyrkans maktutövning och den inspirerar människor än idag. Människans likhet inför Gud, det gemensamma läsandet av Bibeln och församlingsmedlemmarnas inflytande på kyrkolivet bär vi med oss inom Svenska kyrkan som beskrivs som ett "evangeliskt-lutherskt trossamfund". Luther själv ville inte förstora sin roll och sa: Jag ber att man ville tiga med mitt namn och kalla sig, inte luthersk, utan kristen. Vad är Luther? Inte är läran min, inte heller är jag korsfäst för någon…Jag är inte och vill inte vara någons mästare. Allena Kristus är vår mästare.

Peter Strömmer, präst i Solna församling, Lutherkännare 

En artikel om Luther och Bibeln från Spånga församlingsblad 2007 av Peter Strömmer.

Martin Luther, Bibeln och du.
En bakgrund till vår kyrkotradition.
Kanske att du har en Bibel därhemma? Med självklarhet kan vi slå upp olika bibelord, försöka att förstå dem och fundera vilken relevans de har för oss.

Kanske att du också någon gång har deltagit i ett bibelstudium? Det är oftast intressant. En kort historisk tillbakablick brukar inleda, därefter: vad betyder egentligen denna text för mig? Vissa texter är lätta, de känns igen …Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning... Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret…för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. (Lukas 2 kap.) Andra texter kräver mer, en del förstår man inte alls!

Detta kan verka vara självklarheter i våra församlingar i Svenska kyrkan, men det hade det inte varit om vi inte hörde till den lutherska grenen i kyrkans stora familjeträd.

Martin Luther levde på 1500-talet. Han var munken som kom att ifrågasätta hela kyrkans system och blev förgrundsfiguren för den protestantiska reformationen. Den hade aldrig varit något utan Bibeln. För Luther var bibelordet allt. Som student satt han ofta i biblioteket och läste ur en Bibel. Han fascinerades över innehållet, särskilt berättelsen om Samuels mor i 1 Samuelsboken kap. 1.

Luthers far ville att han skulle bli jurist. Men efter en dramatisk ovädersnatt bestämde sig Luther för att gå kloster och fortsätta med teologiska studier. Han var en mycket flitig munk och studerade sin Bibel ingående.

Hans personliga troskamp med Gud var: Hur ska jag finna att Gud är nådig, för mig? Den fick sitt svar genom djupa bibelstudier och sedermera föreläsningar som professor i Bibelns böcker. Luther fann svaret i Romarbrevets första kapitel, vers 17: I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron. Bara genom att tro på Gud, inte genom att utföra en massa handlingar, blir människan rättfärdig. "Genom tron allena", Sola fide, upptäcker människan att det faktiskt är Gud som tar hand om oss och är "nådig". Luther berättar själv i efterhand: …Efter detta kände jag mig vara född på nytt och att ha vandrat genom öppna dörrar in i paradiset. Hela Skriften fick en ny mening…

Luthers bibelföreläsningar vid universitet i Wittenberg kom att samla stora skaror studenter. Från Sverige kom Olaus och Laurentius Petri, för att lyssna och lära av Martin Luther om den lära som framhöll den kristna människans frihet. Särskilt gentemot påven i Rom, vilken inte hade tolkningsföreträde av Bibeln enligt Luther. Nu skulle Bibeln "vara i svang", sa Luther. Bibelordet skulle läsas, tolkas, disputeras och predikas på gator och torg, i universitet och kyrka. Luther kunde inte få nog av Guds ord: Det är med Guds ord som med maten: den som äter vill ha ännu mer. Och därför skall Guds ord rikligen bo ibland oss, men vi ska inte bli mätta på det.

Den kristna friheten som Luther och de andra reformatorerna fann genom sina bibelstudier och föreläsningar skapade till slut en djup splittring mellan de "evangeliska" och påvekyrkan i Rom. Till slut ställdes Luther inför rätta framför riksdag, kejsare och påvens sändebud i staden Worms. På uppmaningen att dra tillbaka sina skrifter svarade Luther: Om jag inte blir överbevisad genom Skriftens innebörd eller av uppenbara skäl…Här står jag och kan inte annat. Gud hjälpe mig. Amen. Det var ett svar som gjorde Luther både bannlyst av kyrkan och fredlös i kejsarens rike. Han gömdes undan på slottet Wartburg och levde där i hemlighet. Där var han oerhört verksam och skrev böcker och brev. Dessutom översatte han Nya testamentet till tyska på bara tio veckor! Luther ville att Guds ord skulle ljuda på folkets språk och inte bara på latin som …de där åsnorna gör… Han menade påvekyrkan. Nä, man ska …fråga mor i huset, barnen på gatan, gemene man på torget… hur tyskan ska talas, då får man den rätta språkdräkten. Så blev också Luthers bibelöversättning samlande och stilbildande för hela det tyska språket!

Det dröjde ytterligare åtta år för Luther att få ut en helbibel med både Gamla och Nya testamentet. Egentligen slutade Luther aldrig med sitt bibelarbete. Han och hans kollegor satt och vände och vred på svårtolkade ord. De undersökte fakta ur Bibeln hos fiskhandlare, juvelerare och myntpräglare, allt för att det skulle bli rätt. Deras arbete gav gensvar också i vår första svenska Bibel från 1541 ("Gustav Vasas Bibel"). Studenterna Olaus och Laurentius hade med sig många idéer från Wittenberg. Så blev reformationen tongivande i det svenska kyrkolivet och vi blev med i den tradition som håller fram Bibeln som en boksamling vars ord alltid måste "vara i svang", genom predikningar, andakter, bibelsamtal, självstudier mm. Det finns mycket att hämta ur Bibelns böcker, det visste också Luther. Därför var hans sista ord relaterade till Bibelns rikedom: Vi är alla tiggare, det är sant.

Peter Strömmer, präst